Svensk ordbok 2009, webbversion

besann´a verb ~de ~t be·sann·ar●vanligen pass. el. perf. part. på­visa riktigheten av ngt på­stående, an­tagande e.d. komm.den gamla erfarenheten att en o­lycka sällan kommer ensam besannades på nytt○ngn gång äv.upp­leva riktigheten hos åld.han fick besanna ord­språket ”högmod går före fall”besanna ngtsedan 1768till sann Subst.:vbid1-116943besannande Verbet besanna bör inte användas tillsammans med ord för negativa förväntningar. Det är därför bättre att skriva få sina farhågor bekräftade än få sina farhågor besannade.