Svensk ordbok 2009, webbversion

bese´gra verb ~de ~t be·segr·ar●segra över ngn el. ngt, vanligen i en kamp e.d. mil.sport.JFRcohyponymövervinnacohyponym2brädacohyponymövermannacohyponymkuvacohyponymvinna 1cohyponymbetvinga Napoleon besegrades vid Waterloosvenskarna fick se sig besegrade av danskarnaoppositions­ledaren erkände sig besegrad klockan 12 på val­natten○äv. bildligthan besegrade sin svåra sjukdomdet svåraste är att besegra sig självbesegra ngn/ngt (i ngt)sedan 1749efter ty. besiegen med samma betydelse Subst.:vbid1-116961besegrande