Svensk ordbok 2009, webbversion

besinn´a verb ~de ~t be·sinn·arnoga tänka i­genom och reflektera över ngn viktig fråga e.d. (ofta av etisk natur) ngt högt.komm.JFRcohyponymeftersinnacohyponymbetänkacohyponymöverväga 1 som läkare måste hon besinna plikten att bevara människo­livbesinna ngt/SATSsedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. besinna; av lågty. besinnen med samma betydelse; jfr sinne Subst.:vbid1-117005besinnande