substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
be·sked·et●sakupplysning i begränsad fråga
som kan vara direkt begärd el. förväntad
komm.tid.förhandsbeskedkostnadsbeskedtelefonbeskedunderhandsbeskedentydiga beskedlugnande beskedfå ett muntligt beskedväljarna måste få klart besked om var partierna står före valethan skulle lämna besked inom två månaderbesked om uppsägning○särsk. om vissa formella meddelanden el. om dokumenten som innehåller demvanligen i sammansättn.
försäkringsbeskedräntebeskedsaldobesked○ibl. om (kännedom om) svar på fråga i allmänhetveta beskedbesked (om ngt/SATS)sedan 1506brev från borgmästare och råd i Stockholm till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. beskedh; av lågty. besched, urspr. ’förmåga att särskilja; förnuft’, till bescheden ’särskilja; förklara’; jfr avsked
Jo, därom kan jag ge besked, om herrn så vill, ty jag var med.Johan Ludvig Runeberg, Fänrik Stål (i Fänrik Ståls sägner 1, 1848)
2beske´d
substantiv,
ingen böjning, neutr.
be·sked●i vissa uttryck
övertygande kraft
i uppträdande el. förekomst
psykol.det är inget besked med honomnu regnar det med beskedmed besked, besked (med ngn/ngt)göra besked för siggöra skäl för sigmindre brukl.
pojken gjorde besked för sig både i tal och svar och behagade konungen väl
sedan 1677