Svensk ordbok 2009, webbversion

beske´dlig adjektiv ~t be·sked·lig●som i (allt­för) liten grad hävdar sin vilja eller sina an­språk om person admin.psykol.JFRcohyponymeftergivencohyponym2spakcohyponymfoglig han är kan­ske lite för beskedlig för att vara högstadie­lärare○äv. om handling o.d.hans prudentliga klädsel och beskedliga upp­synför­slaget fick ganska beskedlig kritik○äv. försvagatmått­full, anspråks­lös, måttlig hon var ganska beskedlig i sina kravde fick skäll för mycket beskedliga miss­tag○äv. bildligtföga spännande, tam det fanns inget annat spännings­moment i filmen än några ganska beskedliga bil­jaktersedan 1544; 1942 i bildlig bemärkelsejfr fornsv. beskedheliker, bl.a. ’förståndig’; jfr 1besked