Svensk ordbok 2009, webbversion

beskick´ning substantiv ~en ~ar be·skick·ning·en1institution som före­träder sitt lands intressen hos främmande makt vanligen permanent, ibl. äv. till­fällig admin.dipl.rum.JFRcohyponymambassadcohyponymlegationcohyponymkonsulat den svenska beskickningen i Paris○äv. om diplomatiskt upp­draghan sändes i hemlig beskickningsedan 1750till beskicka, äldre äv. ’skicka ut i upp­drag’ 2materialblandning som är av­sedd för smältning i ugn bestående av malm och lämpliga till­satser, t.ex. slaggbildare metallurg.beskickningen till­förs genom den övre masugnsmynningensedan 1752