Svensk ordbok 2009, webbversion

beskydd´ substantiv ~et be·skydd·etåt­gärder för att före­komma eller mot­verka faror och risker för ngn el. ngt mil.JFRcohyponymvärncohyponymskyddcohyponymbetäckning 2cohyponymhägn 1 stor­makten erbjöd militärt beskyddhan växte upp under mor­faderns beskyddhon stod under säkerhets­polisens beskyddibl. som förskönande om­skrivning för makt­övergrepptyskarna sade sig ha över­tagit beskyddet av Norge den 9 april 1940maffian levde på att ge beskydd åt små­butiker och restaurangeräv. mera all­mänt, särsk. i fråga om äldre förhållandenunder­stöd Bellman åt­njöt kungligt beskydd(i/under ngns) beskydd, beskydd (av ngn/ngt) (mot ngn/ngt)sedan 1498brev från biskop Hemming Gadd till rikets råd med begäran om försträckning av medel (Styffe)fornsv. beskyd