Svensk ordbok 2009, webbversion

beslå´ verb beslog beslagit beslagen beslagna, pres. ~r be·slag·it1förse med metalltillbehör som har skyddande etc. funktion mest tekn.tekn.spikbeslagenstövlar beslagna med järn○äv. i fråga om an­dra skyddande skikthuset skulle beslås med bräderbeslå ngt (med ngt)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. besla; av lågty. beslan med samma betydelse; se 2slå 2rulla i­hop och binda fast segel sjö.JFRcohyponymbärga 2 beslå stor­seglet på bommenbeslå ngtsedan ca 17003o­emotsägligt ertappa ngn, i färd med ngn klander­värd el. förbjuden handling komm.gång på gång beslogs vittnet med lögnbeslå ngn med ngtsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-LagenSubst.:vbid1-117269beslående; vbid2-117269beslagning