Svensk ordbok 2009, webbversion

besla´g substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en be·slag·et1mindre metalltillbehör som an­bringas på före­mål för att förbättra dess styrka eller an­vändbarhet på dörrar, kistor, båtar m.m. tekn.järnbeslagmöbelbeslag○äv. om metall­delar med en­bart ut­smyckande funktion (för möbler, vapen m.m.)en kista med beslag av silver○äv. om häst­skor o.d.beslag (till ngt)sedan 1585av lågty. beslach med samma betydelse; jfr 2slå 2tunn beläggning av (främmande) ämne som av­satt sig på yta fys.○särsk. om beläggning av imma på kalla ytorfrostbeslagsedan 17543i vissa ut­tryck omhänder­tagande för egen räkning ofta skämts.ekon.samh.han lade beslag på den bästa utsikts­platsenfår jag lägga beslag på din fru ett ögon­blick?norr­männen lade beslag på de tre första platserna i tävlingen○spec. jur.i vissa ut­tryck åt­gärd som inne­bär att före­mål eller värde tas i besittning av myndighet för säkrande av fordran, bevis­material etc. el. som första stadium av konfiskation JFRcohyponymkvarstad krono­fogden tog villan och bilen i beslagmyndigheterna måste häva beslaget○äv. om det beslag­tagna godset(i) beslag, beslag (på ngt/ngn), beslag (av ngt)sedan 1667