äv. åld.
besla`gtagabesla`gtaga
verb beslagtog beslagtagit beslagtagen beslagtagna, pres. beslagtar äv. åld. beslagtager
be·slag|tag·it●vanligen pass. och perf. part.
ta i beslag
samh.sesebeslag 3
JFRcohyponymkonfiskera
vidgad rätt för polisen att beslagta knivar och andra vapenbeslagta ngtsedan 1887Subst.:vbid1-117217beslagtagande