Svensk ordbok 2009, webbversion

beslu´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en be·slut·et●av­görande i viss fråga som fattas på en gång el. i ett samman­hang jur.samh.tid.JFRcohyponymutslag 1 delbeslutskattebeslutett svårt beslutett o­återkalleligt beslutpolitiska beslutfatta ett beslutta ett beslutriva upp ett beslutdet är hennes fasta beslut att av­gå○särsk. om av­görande som fast­ställs på formellt sättjur., stats­rätt.gå till beslutbeslutet är över­klagathan reserverade sig mot styrelsens beslut(till) beslut, ett beslut (om ngt/att+V/SATS), beslutet (att+V/SATS)sedan 1513brev från ärkebiskop Jakob till Sten Sture (Grönblad)fornsv. beslut; av lågty. beslut med samma betydelse; till besluta Substantivet beslut kan kombineras med två olika s.k. funktionsverb, fatta och ta. Uttrycket ta beslut har tidigare ansetts sämre än fatta beslut men numera får de båda uttrycken anses likvärdiga.