Svensk ordbok 2009, webbversion

beslu´ta verb ~de el. beslöt, ~t äv. beslutit, ~d äv. besluten, ~de äv. beslutna, pres. ~r be·slut·ar●fatta beslut i viss fråga e.d., särsk. på formellt sätt jur.samh.riks­dagen beslutade att till­sätta en ut­redningå­klagaren beslutade av­skriva ärendetbesluta (om/över ngn/ngt/SATS), besluta ((om) ngt/att+V/SATS), besluta (i ngt)sedan 1504brev från biskop Mattias i Strängnäs m.fl. till rikets råd om underhandling med Danmark (Styffe)fornsv. besluta; av lågty. besluten med samma betydelse; jfr 1sluta Subst.:vbid1-117224beslutande; beslut Verbet besluta är ett viktigt ord i sammanträdesspråk. I protokoll o.d. kan man träffa på det i uttryck med egendomlig ordföljd, t.ex. Beslöt styrelsen att bordlägga frågan. Uttryckssättet har urgamla anor i svenskan, men numera finns en mycket stark regel som säger att verbet står på andra plats i svenska påståendesatser. Uttrycket Beslöt styrelsen ... har därför karaktär av relikt; kanske har det överlevt därför att man i sammanträdessvenska särskilt velat betona när det fattats beslut, i motsats till när man bara diskuterat. Någon verkligt viktig funktion fyller det dock inte.