verb ~de ~t
be·spis·ar●förse med mat
för omedelbar förtäring, särsk. i större skala
kokk.JFRcohyponymförplägacohyponymtraktera 1
Jesus bespisade 5000 mänbespisa ngnsedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. bespisa; av lågty. bespisen med samma betydelse; jfr spisa
Subst.:vbid1-117325bespisande,
bespisning