Svensk ordbok 2009, webbversion

bestämm´else substantiv ~n ~r be·stämm·els·en1ngt som blivit fast­lagt som styrande eller bindande i form av lag, förordning etc. jur.JFRcohyponymföreskriftcohyponympåbudcohyponym1regel nya bestämmelser för stats­bidragfölja bestämmelsernaenligt gällande bestämmelser har han rätt till bi­dragen bestämmelse som ofta kring­gåsen bestämmelse (för/om ngt/SATS)sedan 18302vanligen obest. f. sing. av­sett mål (för ngn eller ngt) enl. personlig vilja el. enl. ödet högt.; åld.psykol.upp­fylla sin bestämmelsesedan 1795