Svensk ordbok 2009, webbversion

bestån´d substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en be·stånd·et1knappast plur. fort­satt före­komst särsk. av ngn abstrakt före­teelse admin.fortbeståndett rike vars eviga bestånd tycktes lika själv­klart som solens upp­gång och ned­gångäga beståndfort­sätta att existerangt formellt​ år 1429 in­förde Erik av Pommern den kontroversiella Öresundstullen, som kom att äga bestånd ända till 1857 sedan 1451–52Vadstena Kloster-Reglorfornsv. bestand, bestondh; till bestå 2(större) upp­sättning av likartade före­teelser in­om visst om­råde etc., särsk. av djur el. växter (ofta av samma art e.d.) rum.viltbeståndett vackert bestånd rosorbeståndet av älgar reducerades genom av­skjutning○äv. all­männarebokbeståndbeståndet av begagnade bilarett bestånd (ngt), ett bestånd (av ngt)sedan 1857 (om växter)