substantiv ~en ~ar
be·stånds|del·en●naturlig eller grundläggande del
av ngn helhet
NollJFRcohyponymelement 2cohyponymkomponent 1
materiens minsta beståndsdelaren fröblandning med hög halt av främmande beståndsdelar○spec. i ett (ibl. skämts.) uttryckden gamla bilen började falla sönder i sina beståndsdelaren beståndsdel (av/i ngt)sedan 1773