verb bestack bestuckit bestucken bestuckna, pres. besticker
be·stick·er●locka till svekfullt handlande genom (löften om) förmåner
jur.JFRcohyponym2muta
en svensk ämbetsman låter sig inte bestickasbesticka (ngn)sedan 1614av ty. bestechen med samma betydelse, urspr. ’sticka i ngt’
Subst.:bestickande,
bestickning