Svensk ordbok 2009, webbversion
bestick´ning
substantiv ~en ~ar
be·stick·ning·en●det att besticka ngn
vanligen ämbetsman e.d.
särsk. jur.jur.tid.han blev åtalad för försök till bestickning av tjänstemanhon dömdes för bestickning och fick villkorlig dombestickning (av ngn)sedan 1692