Svensk ordbok 2009, webbversion

bestick´ning substantiv ~en ~ar be·stick·ning·endet att besticka ngn vanligen ämbets­man e.d. särsk. jur.jur.tid.han blev å­talad för försök till bestickning av tjänste­manhon dömdes för bestickning och fick vill­korlig dombestickning (av ngn)sedan 1692