Svensk ordbok 2009, webbversion

bestri´da verb bestred, bestridit el. bestritt, bestriden el. bestridd, bestridna el. bestridda, pres. bestrider be·strid·er1tillbaka­visa eller förneka på­stående, an­klagelse etc. spec. jur.jur.komm.JFRcohyponymdementeracohyponymnegeracohyponymneka 1cohyponymvägra 1 riktigheten i beräkningarna kan inte bestridassvaranden bestred alla åtals­punkternaibl. äv.förvägra man bestred honom äran av upp­täcktenbestrida (ngn) ngt, bestrida SATSsedan 1732 i sin nuv. bet.jfr fornsv. bestridha ’bekämpa’; av lågty. bestriden ’strida emot’ 2an­svara för betalningen av viss ut­gift ekon.kostnaderna för styrelsens studie­resa bestrids av med­lemmarnabestrida ngtsedan 1764av ty. bestreiten med samma betydelse; samma ord som bestrida 1 3ha an­svar för ut­förandet av viss upp­gift e.d. formellt; mindre brukl.samh.under­visningen bestrids av universitetets ordinarie lärarebestrida ngtsedan 1723se bestrida 2 Subst.:vbid1-117418bestridande Verbet bestrida är förrädiskt eftersom det har två betydelser som nästan kan uppfattas som motsatta. Om man bestrider ett påstående, så accepterar man det inte. Om man säger att man bestrider kostnaderna, kan det därför låta som om man inte vill betala. Men i själva verket är det precis det man vill.