Svensk ordbok 2009, webbversion
bestry´ka
verb beströk bestrukit bestruken bestrukna, pres. bestryker
be·stryk·er1stryka (täckande skikt) på
ngn yta, vanligen med färg e.d.
tekn.JFRcohyponymbredacohyponymmåla 1
han beströk planket med rödfärgbestryka ngt (med ngt)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. bestryka
2svepa längs och på litet avstånd från
ngt föremål, ngn yta etc.
mil.jetplanen beströk hustakenNewfoundlands kust bestryks av kalla havsströmmar○äv.få (eldgivning) att svepa nära
ngt skydd e.d., för att hålla fienden nere
bestrykande artillerieldbestryka ngtsedan 1700Subst.:vbid1-117422bestrykande,
vbid2-117422bestrykning