Svensk ordbok 2009, webbversion

bestyr´ka verb bestyrkte bestyrkt, pres. bestyrker be·styrk·er●ge stöd åt an­tagande, på­stående etc., med hjälp av argument el. bevis jur.JFRcohyponymverifieracohyponymintygacohyponymbekräfta 1 teorierna om en bo­sättning i Vinland bestyrks av de nya fynden○äv.bekräfta riktigheten av, vidimera hon bestyrkte sin ut­saga med edNN bestyrkte hans namn­teckningbestyrka ngt (med ngt), bestyrka SATSsedan 1716jfr da. bestyrke och ty. bestärken Subst.:vbid1-117454bestyrkande