verb ~de ~t
be·sudl·ar●vanligen pass. el. perf. part.
fläcka på ett vanärande sätt
NollJFRcohyponymbefläckacohyponymvanhedra
blodsbesudladnamnet Quisling är för alltid besudlatbesudla ngt (med ngt)sedan ca 1755av ty. besudeln med samma betydelse, till sudeln ’söla ned; sudda; slarva’, till Sud ’avkok’
Subst.:vbid1-117554besudlande,
vbid2-117554besudling