Svensk ordbok 2009, webbversion

besvä´r substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en be·svär·et1vanligen plur. omständighet(er) som med­för an­strängning eller o­behag för ngn; vanligen om ganska begränsade problem JFRcohyponymbekymmercohyponymbesvärlighetcohyponymsvårighetcohyponymomak besvär med hög­ljudda grannarett fel som inte bör vålla bil­ägaren några större besvär○äv. om lindrig sjukdom, symptom o.d.hjärtbesvärmagbesvärlindriga besvärlång­variga besvärakuta besvärpsykiska besvärastmatiska besvärmånga kvinnor har besvär med flytningarvilka besvär söker du för?○ofta i artighets­fraser, särsk. om extra arbetevill du ha besvär med att bevittna min namn­teckning?inget besvär för min skull!Tack för allt du har gjort för mig! – Å, det är kärt besvär!○äv. iron. i ett ut­trycko­seriösa spekulanter göre sig icke besvärbesvär (med ngn/ngt/att+V)sedan ca 1615till besvära 2vanligen plur. klago­mål till högre sam­hälleligt organ över lägre organs åt­gärd t.ex. ämbets­verks beslut el. domstols­utslag admin.jur.samh.SYN.synonymöverklagande besvärsskrivelsebesvärstidman har an­fört besvär hos läns­styrelsen över stadsplanebeslutetbesvär (över/mot ngt/SATS)sedan 1615