Svensk ordbok 2009, webbversion

besvä´ra verb ~de ~t be·svär·ar●vålla (mindre) an­strängningar eller o­behag komm.JFRcohyponym1störa 1cohyponymgenera 2 kan vi verkligen besvära henne så sent?han besvärades inte av några samvets­betänkligheter○särsk. i artighets­fraserfår jag besvära om legitimation?besvära (ngn) (med/om ngt/att+V), besvära (ngn att+V)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. besvära; av lågty. besweren med samma betydelse, eg. ’belasta, betunga’, till swar (ty. schwer) ’tung’; jfr svår Subst.:besvärande