substantiv ~n ~r
be·svärj·els·en●(formelartad) ordramsa som avses ha övernaturlig verkan
relig.tid.SYN.synonymtrollformel
besvärjelseformelandebesvärjelsemedicinmannen mumlade sina besvärjelser○äv. försvagat, särsk. om beskrivning som saknar täckning i verklighetenregeringsförklaringen lät mest som en besvärjelsesedan början av 1500-taletUr en Antecknares Samlingarfornsv. besvärilse, beswärgelse