Svensk ordbok 2009, webbversion

betäck´a verb betäckte betäckt, pres. betäcker be·täck·er1bilda hölje över viss yta e.d. ngt åld.Nollmörka moln betäckte himlenbetäcka ngt (med ngt)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. bethäkkia 2ut­föra befruktande parnings­akt med djurhona; om hanne, särsk. i husdjurs­avel jordbr.tjuren betäckte tret­ton kvigorbetäcka ngtsedan 16873skydda (ngt) genom uppe­hållande strids­handlingar mest i fråga om skydd för trupp­rörelser o.d. genom tillbakahållande eld­givning mindre brukl.mil.efter­truppen betäckte effektivt reträttenbetäcka ngn/ngtsedan 1687Subst.:vbid1-118160betäckande, betäckning