Svensk ordbok 2009, webbversion

beta´la verb ~de äv. betalte, ~t el. betalt, pres. ~r be·tal·ar●lämna i­från sig (viss summa pengar) i ut­byte mot ngt ekon.JFRcohyponymerläggacohyponymge 2 avbetalainbetalahar du fått betalt än­nu?fröken, får vi betala!betala hyranhan betalar all­tid kontantköp nu, betala sedande betalade bara 1000 kr för tavlan○ofta i perf. part., ibl. i mer el. mindre substantivisk an­vändningta betaltfå bra betalthon har bra betalt på sitt nya jobb○spec. med an­givande av sättet el. syftetmed partikel, särsk.i­gen, in, ut betala in via plus­girotbetala ut tips­vinsternahan lånar gärna pengar men betalar sällan i­gen○äv. bildligt, särsk. i ut­tryck för o­behaglig på­följd e.d.han fick dyrt betala sina ungdoms­synderbetala (ngn) (BELOPP) betala ((BELOPP) till ngn), betala (för ngn/ngt/att+V), betala (in/ut/igen BELOPP) (till ngn/ngt)betala kalasetsekalas betala med räntaseränta 1 betalt kvitteras/kvitterat!(här ges) revansch eller hämnd​ hemma­laget vann med 4–0 – betalt kvitterat för förlusten i maj sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. betala; av lågty. betalen med samma betydelse, till tal ’an­tal; siffertal’; jfr tal, tala Subst.:vbid1-117727betalande, betalning