Svensk ordbok 2009, webbversion

beteck´na verb ~de ~t be·teckn·ar1ut­göra tecken för eller på ngn (abstrakt) före­teelse komm.x och y betecknar o­bekantarött ljus betecknar stoppbeteckna ngt (med ngt)sedan 1487–96Heliga Birgittas uppenbarelserav lågty. betekenen med samma betydelse; jfr teckna 2kunna beskrivas som ngn ut­veckling etc. komm.JFRcohyponyminnebära Röda rummet betecknar genom­brottet för den svenska romanen○ibl. äv.före­båda åld.mycket rönn­bär betecknar en kall vinterbeteckna ngtsedan 1830; 1615 i bet. ’före­båda’3kort­fattat beskriva eller värdera komm.JFRcohyponymkarakterisera han betecknade partiets val­löften som föga tro­värdigabeteckna ngn/ngt (som ngn/ngt/ADJ)sedan 1840Subst.:betecknande, beteckning