substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
be·ting·et●avtalad ersättning för viss, i förväg överenskommen arbetsuppgift
som innebär avgränsade, gärna större, arbetsuppdrag; särsk. i mots. till tidlön
ekon.JFRcohyponymackord 2cohyponymarvodecohyponymlön
jobba på betingstädningsarbete sker ofta på beting○ofta med tonvikt på uppgiften i stället för betalningenöverenskommen arbetsuppgift som utförs mot avtalad ersättning
arbetsbetinggöra klart betingetgrävningen av husgrunderna lades ut på beting○spec. i skolsammanhang om större inläsningsuppgifterbetingsläsningfranska revolutionen läste de på betingdet sista betinget var väldigt arbetsamt(på) betingsedan 1788till betinga
2be`ting
substantiv ~en ~ar
bet·ing·en●anordning på fördäck av fartyg eller båt för fastgöring av ankartåg eller förtöjning
ofta i form av en kraftig stolpe genom däck
rum.sjö.JFRcohyponymknapcohyponymkrysshult
sedan 1551av lågty. el. nederl. beting med samma betydelse; trol. besl. med äldre sv. bette ’tvärbalk’, till 1bita