Svensk ordbok 2009, webbversion
beting´a
verb ~de ~t
be·ting·ar1utgöra förutsättningar för
ngt tillstånd etc.; om nödvändiga el. tillräckliga förutsättningar
psykol.staters politik betingas ofta av deras råvarubehov○spec. psykol.framkalla (önskat) beteende hos
betingad reflexråttorna betingades med hjälp av ost och elektriska stötarbetinga ngn/ngt (med ngt)sedan 1846av lågty. bedingen med samma betydelse; till tinga
2vara till salu för
visst värde
ekon.handel.boken betingar ett pris av 99 kronorbetinga ngtsedan 1827Subst.:vbid1-117856betingande;
betingelse (till 1)