[-çä´ntäv.-çän´t]
substantiv ~en ~er
be·tjänt·en●(mans)person som är anställd för att utföra personlig uppassning
åt ngn person i hög samhällsställning
serv.yrk.JFRcohyponymlakej
hovbetjäntlivréklädda betjänter och kammarherrar(ngns) betjänt, betjänt (hos ngn)sedan 1733av ty. Bediente(r) med samma betydelse; till tjäna