Svensk ordbok 2009, webbversion

betong [-åŋ´] substantiv ~en bet·ong·en●ett byggnads­material som består av en hårdnande blandning av cement, sand och vatten samt ofta järnarmering el. sten; både om massan och det färdiga materialet ämne.betongbrobetongvägggjutbetonglättbetongarmerad betongett hus av betong klätt med aluminium­plåtfärdig betong levereras i roterande behållare○ibl. som symbol för av­arter i modernt byggande och stads­livsov­stadens trista betongman längtar bort från neon och betong○äv. bildligt om ngt mycket starktlands­lagets försvar var rena betongenförspänd betong typ av armerad betong där armeringen spänns upp mot betongensedan 1856; 1969 i bildlig bemärkelseav fra. béton med samma betydelse; av lat. bitu´men ’jord­beck’