Svensk ordbok 2009, webbversion

beto´ning substantiv ~en ~ar be·ton·ing·en1det att lägga sär­skild styrka på ut­talet av ngt vanligen en stavelse el. ett ord språkvet.JFRcohyponymtryck 2cohyponymaccent 1 ordbetoningsatsbetoning○äv. om själva uttalsstyrkantryck­accent de flesta svenska ord har betoningen på första stavelsenbetoning (av/på ngt)sedan 18422sär­skilt fram­hävande av betydelse (hos ngn del av ngt) komm.JFRcohyponymemfascohyponymtonvikt överbetoningbetoningen av bas­kunskaper i läro­planen○äv. försvagatton­vikt en ut­ställning med betoning på konstnärligt ny­skapande verk○spec. i en viss typ av ut­tryck (ibl. av skämts. karaktär)han är en intellektuell cyniker, med betoning på cynikerbetoning (av/på ngt/ngn)sedan 1872