Svensk ordbok 2009, webbversion

betrak´ta verb ~de ~t be·trakt·ar1se på (ngn/ngt) noga eller lång­varigt vanligen för att ut­vinna kunskaper el. skönhets­värden psykol.JFRcohyponymbeskåda han betraktade henne upp­märksamtman kan betrakta målningen hur länge som helstkatten betraktade dem med uttrycks­lös blick○äv. bildligtta under över­vägande, studera frågan måste betraktas i ett internationellt perspektivnärmare betraktat är problemet inte så enkeltbetrakta följande ekvation○särsk. i fråga om djupare andligt över­vägandelåt oss betrakta följande bibel­ordbetrakta ngn/ngtsedan trol. mitten av 1300-taletÅbo domkyrkas Svartbokfornsv. betrakta ’betrakta; över­väga; tänka på’; av lågty. betrachten ’ta i över­vägande’; jfr trakta 2bedöma på visst sätt som fram­går av samman­hanget komm.JFRcohyponymanse vi betraktar problemet som lösthon betraktades som tro­värdigbetrakta ngn/ngt som ngn/ngt/ADJsedan 1753Subst.:betraktande; betraktelse (till 2)