Svensk ordbok 2009, webbversion

bety´ga verb ~de ~t be·tyg·ar●ge ut­talad försäkran om sin in­ställning till ngt el. sin upp­fattning om ngt komm.sände­buden betygade kejsaren sin vördnadhan betygade henne sin kärlek○ofta försvagatin­tyga här är ”schysst”, betygar en tolv­åringbetyga (ngn) ngt/SATSsedan 1402öppet brev utfärdat av Birgitta Magnusdotter om försäljning av jord till ärkebiskop Henrik (Svenskt Diplomatarium)fornsv. betygha; av lågty. betügen med samma betydelse, till tügen ’in­tyga’, till tüch, tüge ’vittne; in­tyg’; jfr intyga, övertyga Subst.:vbid1-118130betygande