substantiv,
best. f. ~, n-genus
be·undr·an●känsla av stark uppskattning av ngn eller ngt såsom särskilt framstående
komm.stor beundranmotvillig beundranväcka beundrankänna beundranuttrycka sin beundranjag är full av beundran för deras insatshon är värd all beundran○ibl. iron., särsk. i ett uttryckett sällskap för inbördes beundranbeundran (av/för ngn/ngt/SATS)sedan 1794