Svensk ordbok 2009, webbversion

bevä´ra verb ~de ~t be·vär·ar●ut­rusta (far­tyg) för strid särsk. in­för land­stigning åld.mil.sjö.bevära ngtsedan ca 1585av ty. bewehren med samma betydelse, eg. ’om­ge med skydds­vall’ Subst.:vbid1-118347bevärande, beväring