Svensk ordbok 2009, webbversion
beve
´
kande
adjektiv
,
ingen
böjning
be·vek·ande
●
som uttrycker vädjan
till ngns känslor; om person, handling e.d.
admin.
komm.
barnen tittade bevekande på fadern när de passerade glasskiosken (adv.)
sedan 1640