verb ~de ~t
bid·ar●särsk. i vissa uttryck
tåligt avvakta
särsk. ngt gynnsamt tillfälle
NollJFRcohyponymvänta 1
efter det misslyckade kuppförsöket 1923 bidade Hitler sin tidbida ngtsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. biþa; gemens. germ. ord, trol. besl. med be, be(dja)
Subst.:vbid1-118543bidande;
vbid2-118543bidan
Herre, jag vill bida stilla vid din port.Psalmboken 206:1 (av Hans Öberg, 1935)