Svensk ordbok 2009, webbversion

bi`figur substantiv ~en ~er bi|­fig·ur·enperson av andrahandsbetydelse i samman­hanget, med el. utan egen förskyllan; ofta i mots. till huvud­personer i litterärt verk ibl. ngt ned­sätt.scen.JFRcohyponymbiperson parti­ledaren var länge endast en politisk bifiguräven romanens bifigurer är tecknade med in­levelsesedan 1827