Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
bi|fig·ur·en●person av andrahandsbetydelse
i sammanhanget, med el. utan egen förskyllan; ofta i mots. till huvudpersoner i litterärt verk
ibl. ngt nedsätt.scen.JFRcohyponymbiperson
partiledaren var länge endast en politisk bifiguräven romanens bifigurer är tecknade med inlevelsesedan 1827