substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
bi|hang·et●utskjutande eller löst ansluten del (av ngt)
hjärnbihang○ibl. utvidgat om tillagd delbilaga
ngt åld.bihang till Svensk författningssamling○ibl. nedsätt., med tonvikt på osjälvständighet el. betydelselöshethon tröttnade på att betraktas som ett bihang till sin manett bihang (till ngn/ngt)maskformiga bihangetblindtarmens appendixsedan 1728av lågty. bihanc med samma betydelse; jfr anhang