Svensk ordbok 2009, webbversion

bil`da verb ~de ~t bild·ar1fram­bringa (ngt) som en ny helhet vanligen av redan existerande material el. delar Nollbilda familjbilda regeringbilda ett aktie­bolagvid infektioner bildar kroppen en mängd nya vita blod­kroppar○ofta försvagatskapa en egendomligt bildad träd­stamhans nya metod kom att bilda skolaförsök att bilda dig en egen upp­fattningbilda ngtsedan 1761till bild 2ut­göra viss helhet; med viss funktion e.d. som fram­går av samman­hanget Nollfloden bildar gräns mellan staternade tjugo banden bildar ett mäktigt livs­verk i vetenskapens tjänstbilda ngtsedan 17993ofta refl. till­föra all­mänt ut­vecklande kunskap till person, grupp etc., vanligen i fråga om kulturellt högt­stående kunskap utan direkt nyttovärde pedag.JFRcohyponymutbilda 1 bilda sin själbildande läsninghon bildade sig genom att läsa klassisk grekiska och latinbilda ngn/ngtsedan 1770Subst.:bildande, bildning