Svensk ordbok 2009, webbversion

bi`namn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bi|­namn·etsär­skiljande, namnliknande ut­tryck som an­vänds i stället för eller till­sammans med för­namn för att beskriva viss person språkvet.SYN.synonymvedernamnsynonymtillnamn Harald med binamnet Hårfagreett binamn (till ngt)sedan 1750