verb band bundit bunden bundna, pres. binder
bind·er1ibl. med partikel, särsk.fast, för, ihop, om, samman, upp
fästa genom att linda runt och knyta
rep el. liknande runt ngn el. ngt, vanligen för att förena ngt med underlaget etc. el. för att hålla det samman i en enhet
bakbindahon band ett sidenband om paketethon band (fast) hunden utanför butikenbunta kartongerna och bind ihop dem med ett snörerånaren band fast åldringen vid en köksstol och band för hans mun med en handduk○spec. i fråga om bandage e.d.binda om den skadade armen○ibl. bildligt, spec. jur.åklagaren misslyckades med att binda honom vid brottetvissa legat är bundna vid donationen○spec. äv. i fråga om minskning av ngns rörelsefrihet, genom hot e.d.ibl. med partikelnupp
särsk. mil., sport5:e divisionen band fiendens högra flygelhan var inte med så mycket i spelet men band ändå (upp) två försvarare○spec. äv. i uttryck för begränsning av handlingsfrihet genom löften, åtaganden e.d.ofta perf. part.
fackföreningsledningen kände sig bunden av fredspliktenhon har inget som binder henne till hemlandet längrebinda ngt (om ngn/ngt), binda (fast/ihop/samman) ngn/ngt med ngn/ngt, binda (upp) ngn (för/till/vid ngt), binda (om) ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenrunform bat (pret.), fornsv. binda; gemens. germ. ord; jfr band, bandage, bunt, bås, förbund
2ibl. med partikel, särsk.ihop, in, samman
fästa samman ngt till ngn större helhet
vanligen genom att linda och knyta
bokbindningsjälvbindarebinda nätbinda kransarbinda kärvarbinda (in) böcker○äv. bildligt i fråga om sammanfogning av ord vid flytande uttalbindevokali fransk högläsning binder man genom att uttala slutljud som annars är stumma○äv. mus.sjunga eller spela legato
binda (in) ngt, binda (ihop/samman) ngra (i/till ngt)sedan 1000-taletrunsten, Överselö, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform bat (pret.)
3ibl. med partikel, särsk.samman
hålla samman
kem.bindemedelsalt binder vätska i kroppenpå grusvägar används vägsalt för att binda dammetträden hade planterats för att binda flygsanden○spec. om (krafter mellan) materiens smådelar(kemiskt) dra till sig
i vattenmolekylen binder en syreatom två väteatomer○ibl. bildligtdet är mycket som binder oss nordbor sammanbinda (samman) ngt/ngrasedan 1752Subst.:bindande,
bindning
2bin`da
substantiv ~n bindor
bind·an1mjuk remsa som håller fast förband
el. själv fungerar som förband
matrl.gasbindaelastisk bindasedan 1640av ty. Binde med samma betydelse; till 1binda
2dambinda
hyg.nattbindatrol. sedan 1920-talet