Svensk ordbok 2009, webbversion

bin`dning substantiv ~en ~ar bind·ning·en1sammanfästning till bok av ark, pärmar och rygg bok.tid.bokbindninglämna häftena till bindning○äv. om resultatetett bok­verk med o­vanligt vacker bindningbindning (av ngt)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. bindning; till 1binda 2samman­hållande kraft mellan materiens små­delar nämligen atomer, molekyler och joner fys.kem.bindningsenergidubbelbindningjonbindningkovalent bindningsedan 18243an­ordning av trådarna i väv och trikå så att de in­bördes håller samman textil.tid.JFRcohyponymlärftcohyponymsatincohyponymtuskaftcohyponymkypert sedan 18504an­ordning som en skida fästs vid foten med sport.slalombindningför utförs­åkning måste bindningen ha låga fäst­punktersedan 18975beroende­förhållande (till ngn eller ngt) som in­skränker handlings­frihet eller själv­ständighet på grund av å­taganden el. styrande om­ständigheter psykol.JFRcohyponym2beroendecohyponymlåsning över­allt i sam­hället upp­står personliga bindningarpartiets hårda bindning i EU-frågangrann­staternas bindning till stor­makten○spec. om psykologiskt beroendebarnets bindning till modernbindning (till ngn/ngt), bindning (mellan ngra)sedan 1510Jungfru Marie Örtagård