substantiv ~n bingor
bing·an●(formlös) anhopning av föremål
vard.rum.utstr.när hon kom hem från semestern låg en hel binga räkningar och väntade på hennesedan 1794böjningsform till fornsv. binge; se binge
Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n bingor
bing·an●(formlös) anhopning av föremål
vard.rum.utstr.när hon kom hem från semestern låg en hel binga räkningar och väntade på hennesedan 1794böjningsform till fornsv. binge; se binge