[-åk´-]
substantiv ~n, plur. binoklar el. binokler
bin·okl·ar●pincené
mindre brukl.optik.JFRcohyponymmonokel
binokelsnodd○äv. om lornjettsedan 1874av fra. binocle med samma betydelse, bildn. till lat. bi´ni ’två; par’ och oc´ulus ’öga’; jfr monokel
Svensk ordbok 2009, webbversion