[-tå´p]
substantiv ~en ~er
bio·top·en●typ av livsmiljö
som erbjuder lämpliga villkor (gynnsam temperatur, jordmån, näring m.m.) för (vissa) organismer att leva i
biol.geogr.geol.JFRcohyponymståndort
havet rymmer en mängd biotoper, t.ex. tidvattenzonen och djuphaveten hund kan vara biotop för en loppa, loppans matsmältningsorgan biotop för ett virussedan 1959efter eng. biotope med samma betydelse; till bio- och grek. top´os ’ort; trakt’