Svensk ordbok 2009, webbversion

bi`stånd substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bi|­stånd·et●stöd i form av medel eller med­verkan åt ngn grupp, organisation el. en­skild person, särsk. åt u-länder samh.JFRcohyponymunderstöd 1cohyponymmedhjälpcohyponymvälgörenhet biståndsarbetebiståndsmålbiståndsprojektbundet biståndtekniskt biståndmilitärt biståndbistånd till u-ländernaför lednings­målet stod NN med benäget bistånd av ONbistånd (till ngn/ngt)sedan 1496brev från ärkebiskop Jakob till Vadstena kloster (Arwidsson)fornsv. bistand