Svensk ordbok 2009, webbversion

bi`sträcka verb bisträckte bisträckt, pres. bisträcker bi|­sträck·erge (ekonomiskt) under­stöd åt formellt el. skämts.ekon.samh.flera stor­företag bisträcker partietkan du bisträcka mig med en tia till i morgon?bisträcka ngn/ngt (med ngt)sedan 1842av lågty. bistrecken med samma betydelse; till 2sträcka Subst.:vbid1-119709bisträckande, vbid2-119709bisträckning